måndag 28 juni 2010

En hyllning till den ultimata rymdserien





Jag gillar inte Star Trek och andra sci-fi spektakel där folk går runt i tighta pjamas och snackar om galaxfart och fel på beamern.

Men det finns en rymdserie som faktiskt vågar ta ut svängarna att vara både komplex, realistisk och karaktärsdriven. Battlestar Galactica är den serien rakt igenom utan att vara skitnödig. Storyn är enkel men serien kommer aldrig med enkla lösningar.

Historien handlar om den slitne amiralen William Adama spelad av en sammanbiten men mycket karismatisk Edward James Olmos och hans besättning på stridsrymdskeppet Galactica. Tillsammans med resterna av vad som återstår av mänskligheten flyr de undan de så kallade Cylonerna som är som vi fast mekaniska. Cylonerna har nästan utplånat allt vad mänskligheten heter och under de fyra säsonger som serien löper får vi följa en desperat jakt på överlevnad i hopp om liv någonstans.

Skaparna lyckas beröra teman som religion, politik, media, krig, och filosofi. Karaktärerna är många gånger lika svaga som de är starka och serien undviker inte ämnen som sex, alkoholism eller rasism. Det gör det inte lättare att Cylonerna trots att de är maskiner många gånger är nästan mer mänskliga än många av de mänskliga karaktärerna. Bara som en sådan sak att presidenten är en kvinna döende i cancer ständigt kämpandes mot tvivel från det folk hon leder och sin egen rädsla för döden. Ingen karaktär i den här serien har det direkt lätt och avsnitten rör sig ofta i moraliska gråzoner.

Lägg där till en skitig militärisk look där Galactica är en skitig best i rymden med klastrofobiska gånger och bryggor så har du nästan en Das Boot i den 4e galaxen.

Detta är en genomtänkt och välproducerad serie med många fina rollprestationer i 4 fantastiska säsonger. Detta är SCI-FI när det är som bäst

SO SAY WE ALL!!!