onsdag 12 maj 2010

Djävulen bär filmkamera





Det är en sak som stört mig det senaste och det är hur både recensenter och privatpersoner blandar in privatliv och moraliska handlingar i förhållandet till vissa regissörers filmer.

Det är debatten kring Roman Polanski och hans sexbrott som hände för över 30 års sedan som jag syftar på i synnerlighet nu under den sista tiden då han till slut har statts i husarrest. Men vad har detta med kvalitén på hans filmer att göra?

Jag såg hans senaste The Ghost Writer för några veckor sedan och kom ut ur biografen med ett fånigt leende på läpparna. Här var en film skapad i den gamla filmskolan, spänning så skickligt och elegant stegrat av en regissör med absolut fingertopps känsla.

Och vad gör recensenterna? en av Cinemas recensenter öppna sin recension med texten "för 30 år sedan hade Roman Polanski sex med ett barn, vi återkommer till det senare". På det fortätter han att bedöma filmen som han förvisso berömmer men detta är ju en direkt kastrering av Polanski och all god kritik nedvärderas innan den ens skrivits. Många recensenter har dragit direkta paralleller till Brosnans karaktär i filmen som sätts i husarrest och jämför det med Polanskis egna arrest men filmen är ju gjord innan detta skedde i verkligheten.

De kanske menar att han undermedvetet har skrivit in det i handlingen för att han känner sig moraliskt skyldig och låter det utlöpa i karaktärerna. Men det är en moralisk häxjakt och inget annat. Polanski är en pedofil privat och därför kan vi inte ha mage att hylla hans filmer utan reservation.

Min poäng är att en bra film är en bra film. Så många som hatar Woody Allens filmer för att han privat gifte sig med sin adoptivdotter. Men går det verkligen att förneka mästerverk som Annie Hall, Manhattan eller Hanna och hennes systrar?

Går det att förneka att Leni Riefenstahl var en tekniskt briljant dokumentärfilmare långt före sin tid för att hon gjorde film för Nazisterna? Hennes filmer har till och med inspirerat populärkulturella filmer som Star Wars (1977) bildruta för bildruta i sista scenen! är Geroge Lucas då en moraliskt tvivelaktig filmskapare för att han lånar från en Nazistsympatisör?

Är moral och artistisk kompetens samma sak? I Sverige är det tydligen omöjligt att hålla dessa två saker isär. Moraliskt pekpinneland som vi bor i tros allt.