Regi: Paul Greengrass
Med: Matt Damon, Greg Kinnear, Brendan Glesson mf...
Prod år 2009
Paul Greengrass är en otroligt intelligent och kompetent filmskapare mycket tack vara hans förmåga att pendla mellan histroiskt dramafilmer (Bloody Sunday, United 93) och halsbrytande underhållnings action (Bourne Supremacy, Bourne Ultimatum). Hans bakgrund i dokumentärfilm gör att han skicklig på bägge de typerna av filmer utan att kompromissa med närvaron och känslan av realism. Det finns en dokumentär nerv i hans sätt att regissera, ett nästan organiskt liv i hans sätt att fota och klippa sina sekvenser.
I Green Zone blandar Greengrass för första gången dessa två världar där en historisk händelse (USA´s okuppering av Irak 2003) blir spelplan för en actiondriven påhittad historia där officieraren Miller (Matt Damon) får spår på Saddams närmaste general Al Rawi. I en hisnande katt och råtta lek blandas här högoktanig militärisk action med politiskt spel där USA:s regerings agenda i Irak ständigt frågesätts.
Likt nästan alla tidigare Irakfilmer producerade från drömfabriken i väst är det en kritiskt ställande film till okupationen bara att den här filmen känns väldigt sen. Detta känns inte järvt längre, det är dock som vanligt med Greengrass väldigt trovärdigt presenterat. Hela återskapningen av inre Baghdad är mästerligt fotat av fotografen till The Hurt Locker och är en skarp kontrast till den nästan turistvänliga gröna zonen där jänkare politiker och journalister dricker drinkar vid polen.
Detta är en solid film som funkar både som underhållning och som en politiskthriller. Där i mot är Green Zone så tight klippt, har en sådan våldsamt högt tempo att de mänskliga aspekterna av vad irakierna går igenom bara klipps förbi i förbifarten. Detta är en actionfilm som inte är så smart som den försöker vara, men oroa dig inte... här finns så mycket explosioner och skottlossningar och jakter att du kommer ändå inte hinna tänka efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar