måndag 1 mars 2010

Scorsese goes mental!



SHUTTER ISLAND
REGI: MARTIN SCORSESE, PROD ÅR 2009
I ROLLERNA: LEONARDO DICAPRIO, MARK RUFFALO, MAX VON SYDOW, BEN KINGSLEY MF...


Amerikas kanske bästa levande regissör är tillbaka och som vi väntat. Shutter Island skulle släppts i Oktober från början men drogs ut i klipp processen och försenades till Berlins filmfestival men nu är väntan över.

Baserad på den storsäljande romanen Patient 67 tar sig här Scorsese in på ett nytt område i en häftig blandning av psykologisk skräck och gotisk filmnoir. Direkt från start slås vi av en stämning av psykisk obalans när vi introduceras till Bostonkommisarien Teddy (DiCaprio) som redan i första scenen är så sjösjuk att han nästan spyr ut inälvorna. Året är 1954 och vi är på en gammalfärja utanför Bostons blåsiga kust.. Teddy skall reda ut ett mystisk försvinnande av en mentalpatient på den gamla fortön Shutter Island där amerikas farligaste mentalpatienter behandlas.

Vi ser den klippiga karga ön skymta i den dimmiga horisonten. Tillsammans med sin kollega Chuck (Raffalo) tar sig Teddy an ett mysterium som går djupare och djupare in i Teddys egna psyke. Mycket mer än så vill jag inte avslöja av handlingen i risk av att döda spänningen. Det som slår mig mest med Shutter Island är den gastkramande stämning och miljö Scorsese lyckas bygga upp med enormt säker hand.

Allt från de gamla portarna till sjukhuset, till den mossiga kyrkogården ute i skogen till den mystiska fyren och alla de gamla cellerna bland mörka korridorer ger rysningar av välbehag för alla som uppskattar gotik. Med de mardrömmar som hemsöker Teddy skapar Scorsese psykologisk surrealism vi aldrig sätt i någon av hans tidiga verk. DiCaprio spelar rollen med en enorm bräcklighet och paranoia och ju längre filmen fortgår desto mer visar det sig att även han har dolda motiv.

Älskare av Edgar Allen Poe och gamla hederliga mysterier kommer få sitt lystmäte med Shutter Island men det är mycket mer en rak thriller. Det finns ett rejält psykologiskt djup här, en överraskning som drar mattan under fötterna på publiken och ändrar alla förutsättningar. Detta är galenskap ni inte får missa.

2 kommentarer:

  1. Dimitri Latorre19 maj 2010 kl. 09:02

    Scorsese har gjort det förr, kommer att göra det igen och gör det även här... Feeeeet!!! Stämningen, skådespeleriet, regin, Thelmas klippning, ljudet, musiken, kostymerna, fotot... alltså denne gamle herre har ett sinne för filmkonst som heter duga!

    Gillade filmen skarpt och rekommenderar den till de som inte har sett den än! ;)

    SvaraRadera
  2. Blev riktigt besviken. Scorseses dagsform är inte alls vad den har varit. Tycker den här var riktigt gammeldags på ett dåligt sätt framförallt klippmässigt men även en hel del i regin. Surprise twisten var ju för övrigt rätt väntad förstog ganska snabbt i filmen att den skulle ta den vändningen vilket gjorde att jag bara satt och prickade av bevisen.

    SvaraRadera