THE ROAD
Jag hade fått upp höga förväntningar. En postapokalyptisk historia med en far och son relation i centrum byggd på en bok av den poetiska författaren av No Country For Old Men och med Viggo Mortensen i rollen som fadern. Va kunde gå fel?
Genom grådaskiga motorvägar, förfallna städer och döende skogar återskapas här en värld utan hopp driven av den sista desperationen som finns kvar hos människan. I tidiga scener ser vi Viggo lära sin son hur man begår självmord genom att skjuta skallen av sig. Så fin är denna värld som målas upp, så glad och munter är denna film! så fylld av hopp!
The Road är sällsynt välgjord i sin återskapning av en döende värld men filmen spelar bara en ton och var beredda på att den tonen är dyster. Detta är en ända lång resa i misär mycket till tonerna av en hostande, slemmande Viggo Mortensen som lägger ljudspåret i en härlig slemkaka av harklande. Jag kunde se tre scener av hopp i filmen... 1: de hittar en Colaburk, 2: de hittar ett matfråd och 3: De ser färger i en regnbåge vid botten av ett vattenfall.
När den bisarrt hoppfulla pojken vänder sig om till sin fader och säger "look dad colors" kan jag inte låta bli att tänka att det är fotografens fel att filmen saknar färger i denna tintade gråa mardröm till film och att alla som någon gång varit i den lilla västkusthålan Uddevalla vet precis hur grå världen kan se ut.
The Road är ungefär en lika trevlig upplevelse att se som att själv gå med lugninflammation genom ett regnigt industriområde en riktigt jävlig höst dag.
Blir ju nästan lite sugen att se den nu bara därför...
SvaraRaderaJa the road är en riktig odyssé av elände och ångest. Det stora problemet för min del var filmen saknade övergripande narrativ spänning i traditionell mening, vilket resulterar i att man i 111 minuter får sitta och bevittna misär, misär, och åter misär i långa ospännande scener. Kände inte heller att det fanns något större intellektuellt tuggmotsånd. Avsaknaden av spänning, tempo och tankvärdet gjorde att jag blev uttråkad men mest deprimerad. Filmen rekomenderas ej.
SvaraRaderaDet är aldrig fel med lite elände, så länge den har ett syfte, trist att de inte tänkt på det. Det vore kul om du skrivit lite mer om handlingen den var jag ganska nyfiken på.
SvaraRaderaLåter lite som Grave of the fireflies, men den är iofs väldigt vacker.
SvaraRaderaThe Road var ungefär lika färggrann, intressant och intellektuellt stimulerande som insidan av latrinkomposten på ett utedass... Nu när jag tänker på det: Det var nog ett utedass - förklädd till film.
SvaraRadera