Månadens DOLDA GEM

Avlyssningen
Regi: Francis Ford Coppola
I rollerna: Gene Hackman, John Cazale, Harrison Ford, Robert Duvall mf… Prod år: 1974, Paramount Pictures

Detta är den film som Coppola gjorde mellan de två första legendariska Gudfadern filmerna. Avlyssningen är enligt honom själv den typen av film han ville göra tillskillnad från sagan om familjen Corleone som han hävdar var mer av ett beställningsjobb. Att vara en mellanfilm till sådana två jättar i populärkulturen har gjort att denna lilla paranoia thriller lätt har hamnat i glömska över åren.

Men låt oss avlyssna denna lilla klassiker och titta närmare. För det är just det buggexperten Harry Caul (Hackman) gör när han får i uppdrag att avlyssna ett ungt par. Coppola tolkar här en egen version av Antonionis klassiker Blow Up som innefattade en fotograf som upptäcker en mordkomplott genom ett fotografi. Här upptäcker Harry samma sak genom en ljudinspelning. Hans kollega, utmärkt spelad av den underskattade John Cazale börjar oroa sig för Harrys allt mera noggranna besatthet av sitt arbete. Det här är en film som ger en detaljerad inblick i konsten av buggning och avlyssnings teknik. Det är en fascinerande skildring om intrång på den privata sfären.

Det är här filmens moraliska konflikt introduceras i Harrys personlighet. Han är en noggrann, perfektionistisk yrkesman som är väldigt mån om sitt eget privatliv. Paradoxen är att hans yrke innefattar just intrång på folks privatliv. Och när han nu misstänker ett mord i planering börjar hans samvete att fräta som syra i hans huvud. Avlyssningen är en långsamt krypande thriller där varje ny scen går längre och längre in i en ensam människas liv. Gene Hackman känd oftast för sitt frenetiska och intensiva spel vänder här alla kort och spelar här istället en av de mest inåtvända karaktärer man kan tänkas se.

Det är en sällan skådad skicklig prestation i lågmäld agering som in i minsta detalj visar vilken fullblodad karaktärsskådespelare Hackman är. Harry Caul är så hemlighetsfull och försiktig att han knappt vågar nämna sin födelsedag för sin egen flickvän. I en av filmens bästa scener utfrågar han hyresvärlden om hur hon kunde lämna födelsedagsblommor inne i hans lägenhet utan nyckel. När vi precis innan sätt hur många lås Harry har på dörren blir det nästan plågsamt komiskt. Coppola vet att det är just detta som är filmens styrka. Avlyssningen är något så ovanligt som en thriller där mordplåten är sekundär.

Det är en fascinerande nästan klaustrofobisk karaktärsstudie om en rädd tunnhårig liten buggningsexpert vid namn Harry Caul. Och det är inte lösningen på mordgåtan som kommer få dig att ligga sömnlös. Det är Harry sittandes för sig själv i sin lägenhet spelandes på en saxofon i all sin ensamhet.